Man kanske är den man blir

hade en fin diskussion med ett par elever idag. Fick mig att tänka.
om man istället för att spendera livet med att försöka hitta sig själv och vad man innerst inne är, istället skulle vända på allt. tänka att man är den man blir. man väljer förstås delvis hur man vill gå och vilken typ av person man vill vara. man sätter upp mål, inspireras av, tar och får av andra människor intryck och kunskaper. Men istället för att oroa sig över vem man är och hela tiden försöka finna någon man tror att man har där inne kanske man borde leva i tron att man när man är klar gjort sig till, fått och blivit den man är. Nu är man i och på väg. Har frihet att göra och ta del av saker hela tiden. Förändras och förflyttas. Om man redan visste allt och var färdig känns meningen att gå framåt inte lika lockande. att veta vem man är och alltid kommer vara kanske inte är det man egentligen behöver. kanske är man den man blir...

tåg

rytmiskt, dynamiskt. som ett tåg som aldrig någonsin stannar. fastän man tror att det står helt stilla kan man vara säker på att någon eldar på. För 10 år sedan bestämde jag mig för vad jag skulle bli. inte vem, även om jag nu hade funderingar på öven detta. Vem vill du bli? inte när du blir stor, utan nu? Hur vill du vara? och hur kan du vara säker på att du uppfattas som du tror?

genuint. det ska kännas rätt. åtminstone ibland. enligt arbetsförmedlingen är drömmar orealistiska. utan drömmar lever man inte. åtminstone ibland. humankapital eller människor? jag och arbetsförmedlingen pratar inte så ofta, men det händer att dom kommer upp i diskussioner kring te. eftersom jag har ett jobb som försörjer, behöver de ej bry sig om mig och mina drömmar. så om man efter 10 år funderar över om november bäst spenderas i en hängmatta i ett klimat mer tropiskt än västra götaland, hur stämmer det överens med idealen om en månad inrutad i en annan? bortskämd o med viss brist på perspektiv. jo, säkert ibland.
men alla har rätt att fundera och drömma, ifrågasätta och förändra. bygga något kanske? eller inse att det jag har är bra och inlindat i skön julstämning om bara ett par veckor.

Tid är förbannat förvirrande. om man tänker den som en cirkel eller en linje spelar inte så stor roll. tåget rullar oavsett.

äter kungen kanelbullar?

perspektiv
att se hela bilden som den är nu, idag och imorgon. Komma ihåg vad som hände igår, men inte låta det ändra formen för något nytt. Man fastnar lätt i sina egna spår. Går runt i dem tills de känns både bekväma och uttömda. Slitna men trygga. Ibland händer något som får vägen att byta riktning för att man vill eller för att man inte har något val. För att eller för att inte. Om man tror att man ser hela bilden och sen upptäcker att det bara var en tavla. en fantasi över något som i verkligheten tog en annan riktning. eller för den delen, tog exakt den riktning som man valt och sen visar sig kännas som en cover från en film som man trodde man gillade men i själva verket inte sett. Kanske man då undrar om man bör välja väg eller inte reflektera.
Eller också har man egentligen ingen förkunskap. vet inte om man skulle blanda oljan med serpentin eller t-sprit och vilka färger som man blandar för att få en harmonisk tavla om det nu var en sådan man ville ha. Man kan också vakna till en Monet men lagom till frukostkaffet fundera över om man en fondvägg av Rocky-strippar kanske ändå skulle knyta ihop rummet.

för en stund strunta i perspektiv och målbaserat lärande. lugn, trygg, harmonisk, idioti. förändring, förslappning. förvirring, förvrängning. mörk, kall, regnig, storm jag har fönster att stänga och en jävligt skön filt. njuta av det som kommer.

man förväntas uppskatta rutiner. följa mönster tills de bli bekvämt uttömda, eller bara stör den spontana förslappningen. så om rutiner inte uppskattas kanske block kan lösa biffen?
offra ett för att fylla ett annat. helgen borde bestå av två lördagar istället. kanske ska skriva till kungen?

jag såg en film. ibland får dom en att tänka på saker. speciellt på söndagar.

glad kanelbullens dag!

virus

Diet: chips, panodil, stepsils, honungsvatten, vanligt vatten, apelsin. Övrig konsumtion: näsdukar.

Jag har bott i min säng i 3 dagar nu. Känns som nån jäkla rapport från bigbrotherhuset... sitta o gnälla framför en skärm =)

Har åkt på nåt viruselende, o somliga tror att det är svininfluensan. Är int så lätt att veta dock, eftersom symtomen är precis samma som vid vanlig influensa. Förresten heter det inte ens svininfluensa längre, utan "den nya influensan" Idag är nämligen dagen då google, facebook, blogger.com surfthechannel.com och all annan ovärderlig information som kan tänkas komma ur det allomfattande nätet, mina vänner! Tur att många av er personligen faktiskt finns även här, samt att homedelivery finns att tillgå från fin-fridolin som int avskräcks av bakteriefloran i mitt hem =)

Sitter upp i sängen idag och tycker inte lika synd om mig själv som igår och förrgår.. trots att jag vet att en vanlig influensa knappast är något att gnälla över.. Knappast som att man föds på nytt efter den. Men fan va skönt det är ändå, att inte ha snor i hela huvudet o "sarahara/norrland i februari" all in one room..getting better :) Knaprade panodil konstant ända tills imorse, men huvudvärken ville ändå inte släppa.. Inte över hela huvudet, som solstingen i Budapest, utan bara på högra sidan, molande liksom.. funderade till och med över om det fanns någon punkt på foten som man kunde massera som genom nervsystemet kunde vara kopplad till punkten på huvudet, o som då skulle göra att värken försvann.. Kom snabbt till slutsatsen att jag inte hade tillräckligt ont för att massera fötter.. Så istället funderade jag över om min kropp kanske led brist på något. Jag brukar få ont i huvudet utan kaffe! jorå, en kopp svart senare var det borta. Absistens alltså. borde kanske göra något åt det, men får bli en annan dag.

Idag ska jag titta på fler serier, eller ikväll kanske jag ska säga, klockan har rullat på.. o kanske slänga in lite pommes i ugnen. det är ju ändå lördag.

en dag

Idag har jag åkt tåg blivit bedömd av 3 okända människor och av misstag köpt ett paket tuggummi som smakade som wc-ankan luktar. exakt.



----------------
Now playing: Beirut - My Family's Role In The World Revolution
via FoxyTunes

WOW

Way out west är avslutad för i år. Så mycket bra musik man kan leva länge på. Vackra fina sköra Anthony sjöng äkta och rätt in i hjärtan. Olle Ljungström och Solstollarna gav skydd för regnet med historier i överfyllt tält. Amadou och Mariams friska afrikanska sväng skakade otaliga rumpor. Jenny Wilson gav den perfekta frukosten med välartat sound i blå konst. Årets underdog Robyn tog med sig Dr Alban o röjde med sällan skådat driv som helt enkelt inte gick att smita ifrån. Fick mersmak för Bon Iver och Beirut som även dom levererade både vackra toner o uttryck som fastnade. Massa fler stora o små spelningar, skön festivalstämning o sol/regn gjorde helgen till en av sommarens bästa. längtar redan till nästa år!

Adjktiven känns futtiga när man försöker beskriva musik, men det som man gillar är väl helt enkelt ett ärligt personligt uttryck för något. Jag vill dansa hela natten, gråta till melankoli och garva åt stoj i leran.

På tisdag ska jag försöka göra ett gott intryck och på onsdag ska det åkas karusell!
Sedan rullar vardagen igång, med snabba steg.

förändring

Var på semester, o nu är jag hemma. Kalas har börjat och Avenyn fylls till bredden av Laleh-stoj.

Hon sa att No man can make history if there´s no time, och att den ändå tar slut, så då hinner ju ingen stanna o kolla. Vi är alla vinnare, nanananana.

Men då måste man förstås bestämma sig för det. Eller vänta! såhär:

Tanter på promenad i slottsskog läste "hjälp dig själv-bok" och sa att "förändring bara sitter hos dig själv, oh starka jag"-ish. jag blev klichéirriterad, satte mig i en vattenpöl o läste Rocky. För självklart förstår jag att förändring ligger hos självet. Och hos slumpen. Och hos de goda och eventuellt mindre goda runt omkring. Lika mycket som jag vill göra min egen lyckliga smed, vill jag vara öppen för att den kan ramla ner i huvudet av en tillfällighet. Om man nu ska göra sin egen lycka med egna mål, måste man ju veta vad den består i och är uppbyggd av. Samt förstås tro att allt faktiskt blir som man tror att det ska bli om man bestämmer sig för det. Jag vet inte om det någonsin blivit exakt så som jag förutspådde. Men det kanske i sig bara beror på att jag inte är något vidare på spådomar. Ändå, hur tråkigt blir det om man har allt klart o förutbestämt? dock kan en viss organiserad målsättning göra att allt inte bara lämnas åt den så kallade slumpen, eller det val som blev enda alternativet. so I´ve heard.. Lycka är nog för övrigt inte en tävling o kommer ibland helt oväntat och utan egentlig anledning.

jo, kanske är det dags för en förändring. om ett par veckor vet jag mer. Nu är det fortfarande sommar.