familj o flyttlådor

sladden glappar ur mac uppstaplad på överfylld flyttlåda. Högar med "inte så mycket saker" omringar o tisslar med osorterade reklamblad från norrland. Vikingen på en fin kalender från 2007 visar febrúari, o mitt emot vinkar gullefjun från sitt kort som snart har årsdag.

I lördags var det earthhour. Jag o mamma satt med stearinljus. Man borde ha earthhour varje kväll egentligen.

Igår var det vår i hemstaden.
Jag gick upp tidigt. Åt fin flerpåläggsfrukost. Läste skräpet syster säljer på söndagar. Eldade upp resterna i tunnan. Pappa skruvade i bilen. Jag skruvade i cykeln. Jag och syster satt länge i solen på taket.
Lukas kom på besök. Han kände igen mig, men Tjockis, Smalis o Blåbär ser honom som tokgrannen som gått över gränsen utan lov, så återseendet blev kärt men kort.

Hunden som snart fyller 80 var valpglad över promenad till fixaraffärstorget där hon en gång tassade in på macken för att korvköa.

Snart har jag en dörr med tillhörande 12 kvadrat. Även anslutande till trevligt kollektivt kök. 5minuter från levande flamingo, pingvin o hängbuksvin. Förmodligen 2 mil från ledig gratisparkering, men får väl ta en morgonpromenad..

spår

När man har massor av saker på listor man bör göra är det lätt att göra andra saker istället. Saker som man velat göra länge, men som krävt viss energi. Som att städa under kompostpåsen, o skriva en låt. Jag skrev ett inlägg till bloggen, men var int nöjd, så jag lade till musik. nu får ni läsa den som en text ändå.


Traces of color leading the way.
Im not more then the rest of us.
Im not sure if I know you well
still I care

She wakes up, she´s walking.
Leaving a trace.
Leaving a trace.

Before the wind eraces every step,
someone draws her picture.
Something stays within someone,
and she´s not gone compleately.

He wakes up, he´s walking.
Leaving a trace.
Leaving a trace.

Sometimes the little things is what will be remembered,
and you can give someone the freedom to be.
If we are not, then who will be?

We wake up, we are walking.
Leaving a trace.
Leaving a trace.

kvinnor och oslohäng

idag är de internationell kvinnodag. jag firade med mina manligaste flickor från förr, och nu förstås. en hippie, en syntare, en kräsen indiepopare och världens så småningom äldsta emo. "hur kom vi eg överens på högstadiet?, nä, det gjorde vi nog inte." det var fint. lika som bär och olika som grönsaker. det var politiskt korrekt med en spann salt, häng i gäng i blaskig park med nakna alltid moderna statyer, goda tapas med same och snack om världens världsligheter och andra mer eller mindre väsentliga väsentligheter.

världen mår bra av olikheter och människor i olika förpackning. grattis alla kvinnor!


peace!