Way out west är avslutad för i år. Så mycket bra musik man kan leva länge på. Vackra fina sköra Anthony sjöng äkta och rätt in i hjärtan. Olle Ljungström och Solstollarna gav skydd för regnet med historier i överfyllt tält. Amadou och Mariams friska afrikanska sväng skakade otaliga rumpor. Jenny Wilson gav den perfekta frukosten med välartat sound i blå konst. Årets underdog Robyn tog med sig Dr Alban o röjde med sällan skådat driv som helt enkelt inte gick att smita ifrån. Fick mersmak för Bon Iver och Beirut som även dom levererade både vackra toner o uttryck som fastnade. Massa fler stora o små spelningar, skön festivalstämning o sol/regn gjorde helgen till en av sommarens bästa. längtar redan till nästa år!
Adjktiven känns futtiga när man försöker beskriva musik, men det som man gillar är väl helt enkelt ett ärligt personligt uttryck för något. Jag vill dansa hela natten, gråta till melankoli och garva åt stoj i leran.
På tisdag ska jag försöka göra ett gott intryck och på onsdag ska det åkas karusell!
Sedan rullar vardagen igång, med snabba steg.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Min vän G sa att Basement Jaxx var årets stora överraskning. Även träden ska ha dansat. Det hade varit nåt att beskåda efter att ha gråtit ut ögonen efter Antony och Beirut :)
Det hade det säkert..Mötte strömmen av människor precis innan Basement skulle spela, men vi hoppade den för att mellanlanda innan David Sandströms spelning på klubb. Vi o Olle L. glömde kommentera den, men det var riktigt bra!
Skicka en kommentar