kvällstänk på tangenter

en utveckling kommer av en känsla, detsamma med kreativitet. utan att känna kan man varken leva eller uttrycka sig. eller har jag fel? en groda kanske mest känner instinkten att hoppa, käka o hitta en annan groda att hänga med. men det är ju också en känsla, o en god sådan, I must say.

undrar ibland, är det så att mellanlandet är för lagom för att ge något som verkligen berör? blir det inte äkta förrän det gör ont eller kommer av verklig lycka? och är drömmar något man skapar eller bör söka? Nobelpristagaren sa att han valt att vara utanför. att det inte fanns något alternativ. antingen deltar man, eller betraktar o vittnar. skriver sitt eget sällskap o drömmer istället för upplever. Lät både sorgligt och som en saga.o hur olika lever egentligen människor? (på tv sa dom att vi kommer vara tvungna att odla sallad på väggarna o ha kor på taket år 2020).

finns det någon mening med att dela upp dem o alla dessa fack? ibland blir det verkligen krock. det är både så underligt o självklart att människor missförstår. men fokus ligger så ofta på sociala klasser, bakgrund, smak,ryggsäckar, värderingar, moral, etik, stil, humor. människor samlas kring likheter. känslan av att höra hemma och träffa människor man kan göra sig förstådd med är fantastisk, precis som känslan av att möta något helt nytt.

önskar jag hade ett fönster i taket att titta ut igenom. eller ett varmt tak att sitta på ;)

att leva nu utan att minnas bakåt o se framåt måste vara svårt när man är 89 år. Men klockan är ett sällskap säger min farmor. Den stannar om man inte påminner någon att vrida upp den, men annars hör man alltid timmarna.