pratar

Ibland bloggar man för att man har något att berätta. ibland för att man vill skriva något. idag är det det senare, men kanske utvecklar sig till det förstnämnda. Allt eftersom man berättar skapas en historia, även om den kanske inte från början var formad ens som tanke. en vän beskrev bloggar som terapi för en exhibitionist. jag vill inte beskriva mig själv som en sådan, men säkert finns det ett sådant drag i oss alla. om ingen hör träden falla finns som på riktigt då? för att utvecklas behöver man höras o få respons från andra. skriva kan vara som att titta på sina tankar ur ett annat perspektiv. som att vara ens egen Molgan. för övrigt den största behållningen av den boken, tycker ni inte?

underligt folk pratar högt med sig själv. vanligt folk pratar tyst med sig själv. för att inte prata alls med sig själv måste man väl vara riktigt tokig? idag sa en gubbe att min kjol påminde om en landslagsklänning, sen ändrade han sig till en landskapsklänning, och en gardin. Någon timma tidigare gick en dam igång på middagsrutiner. Det där med att prata med folk man inte känner är känsligt i det här landet. Själv tycker jag att det är trevligt. Lite synd att de flesta som tar initiativ till sådant antingen är berusade eller lite tokiga.. men får försöka göra något åt det själv. undrar om jag kommer ansés vara tokig eller berusad?