frihet

Det är söndag igen och jag kan inte låta bli att känna mig lite stressad.. Det är skönt att ha ett jobb man gillar, men den där vardagen är inte alltid lockande. 5dagar, 2ledigt, 5, 2, o så lite längre ibland förstås. Just idag surar jag ändå, säkert precis som miljarder andra arbetande, över att det är söndag.

Det är egentligen inte att helgen är slut som jag är missnöjd med, för ibland är det roligare med veckor o ibland tvärt om. Det är det där med att man inte själv får bestämma när man ska göra vad. Jag skulle vilja bli swepped away, träffad av något fantastiskt, resa spontant, låta slumpen bestämma vem, vad o vart man hamnar. Frihet!! Pengar är förstås något som spelar in, o det är något bisarrt med dom där papperslapparna som får folk bli som tokiga ibland.

Hur som helst. Jag låter mig bli swepped away av böcker (o det fanns en hel del av den varan på helgens bok&biblomässa :) musik o film, drömmer mig iväg på resor i bilder, o säger till mig själv att skärpa mig angående jobbet, som faktiskt är precis ett sånt jag vill ha, med skitfina arbetskampater o ungar. va inte bortskämd.

Hörde en debatt i morse om hur människor har så mycket högre krav nu. Krav på lycka, krav på relationer, krav karriär, krav på sig själva o sin självständighet. Förr jobbade man mer efter tradition o rutin.

Tänkte lite på det. ska tänka mer. Men de e klart att vi ska försöka vara lyckliga så mycket det går. Bara lite klurigt vad som leder till denna bestående lycka ibland. Vem hade liksom rätt taktik? förr eller nu?
To do: *inte hämma sig själv, *vara rädd om sig själv o sina vänner *ha ett öppet sinne *försöka att vara en god en.

Mark L sa något klokt på bokmässan. Först pratade han om fyllgubbar o blundande tanter, sen sa han "frihet att leva är inte något vi kan tillskriva oss själva, utan något vi måste ge varandra".

Jo, o så tänkte jag på att vi är så lika ibland. Detta behöver ju inte vara negativt. men jag skulle vilja göra något speciellt som liksom spelar roll o ger mig en känsla av att vara den enda av mig. som att inte jag bara upprepar vad någon annan sagt, tänkt och gjort. känns som slöseri om man inte kommer på något nytt nån gång.. Men va fan, de kanske är fint att vara lik andra. vi kommer ju ändå till på samma sätt, o ska klara oss tillsammans.

På tv är det dinosaurier o ute luktar det höst. min tvättid gick ut ör en halvtimma sen o en maskin ligger kvar. vardagsanarki?